Har varit med Malte idag till skolan ang bråket som var igår. Rektorn var inte där så jag pratade med A´s tolk ist. Han hade fått reda på vad som hänt när han kom på morgonen av andra lärare så han hade ringt A´s föräldrar och förklarat vad som hänt.
Föräldrarna ville genast komma till skolan och prata med A som skulle be Malte och M om ursäkt och det tyckte tolken var en bra idé.
Så när jag stod där och pratade med Malte och M så kom A´s föräldrar.
Vi fick låna ett rum där jag, Malte, tolken, M, A och A´s föräldrar satte oss ner runt bordet.
Genom tolken så fick jag veta att föräldrarna skämdes för att A slagit M och tagit stryptag på Malte, dom krävde att A skulle be om ursäkt för sitt beteénde till pojkarna.
Jag frågade, genom tolken hur A uppfattade situationen när killarna hade skrattat åt han, när han ylat som en varg när dom gått förbi.
Han trodde att dom retat dom...
Malte sa då att det hela var ett missförstånd, dom tyckte att det lär komiskt och att de inte retat honom och M höll med.
A blev ledsen och bad om ursäkt, att det inte skulle hända igen.
Jag sa då att man ALDRIG får ta stryptag på någon, det är jättefarligt. Men att han var duktig som bad killarna om ursäkt, det uppskattade jag mycket.
Sen talade jag om för A´s föräldrar att A är en jättesöt kille när han och Malte leker ihop hemma, trevlig och väluppfostrad.
A´s pappa tog mig i handen och var tacksam för att jag inte förbjöd Malte att vara med A igen. A har inte så många kompisar pga att han inte kan så många ord svenska.
Malte, M och A "killdunkade" varandra i ryggen , frågade om mötet var slut nån gång så dom kunde få leka lite innan rasten tog slut. Ja, se barn... :)
Sen sa jag till tolken att blir det något mer problem, att Malte skulle reta A tex så vill jag få reda på det direkt eller vice versa.
A´s föräldrar höll med om det var så med A.
Sen när vi rett ut hela saken for jag och Jennie på stan, KappAhl hade rea på rean så jag kollade på examenskläder till killarna och hittade både byxor och tröjor + lite mer.
När jag var i City ringde Robin :) Dom var 2 mil från Falun, så det var bara att hoppa på första bästa buss hem.
Hade varit hemma i 5 min då han kom med personal från Hvb-hemmet.
ÄNTLIGEN fick jag krama om min ängel!!!! Så som jag har saknat han!! Gissa om jag grät.... Lycko och glädjetårar! Vi stod och höll om varandra sååå länge. Jag glömde bort personalen som stod i farstun men det var ju trots allt Robin jag ville träffa.
Jag plockade fram fika och vi satte oss ner i vardagsrummet. Jag satt där med ett fånigt leénde på läpparna. Robin tog upp Jennie i knät och hon sken upp som en sol.

vi pratade om hur han mådde, vad han gjorde om dagarna, personalen som var med berättade hur Robin fungerat under dom dagar han varit där.
Robin berättade att han skulle stanna där i 1 ½ år, vilket jag redan visste då jag blivit informerad om det tidigare. Jag sa att jag visste och vi pratade om att då fanns det en möjlighet att han skulle ta igen det han missat från skolan, få prata med kunnig personal om vad det är som gör att han gör som han gör mm mm.
Fick veta att jag fick komma när jag ville och hälsa på, ringa behövdes inte. Föräldrar kontakten ska inte sluta bara för att han bor på ett hvb-hem, naturligtvis inte.
Personalen som var med talade om att var det så att jag hade svårt att få till det med tågbiljetter ner så kunde man söka om ekonomisk hjälp via soc och de brukade sällan avslå en sån ansökan.
Eftersom varken Malte eller Cevin var hemma så lovade personalen som var med att dom skulle komma tbx ett par timmar senare då Robin ville fara till sin flickvän.
När Malte och Cevin kom hem berättade jag att Robin varit hem. OJ så besvikna dom var att dom inte fick vara med då han var här. Men jag överraskade dom med att han skulle komma senare och då sken dom upp igen.
Så efter att vi hade ätit så ringde Robin och sa att dom var påväg. Pojkarna rusade ut och när Cevin fick se Robin så släppte alla hans känslor. Han kramade Robin hårt och grät, han ville INTE släppa honom. Han grät och grät... Kramades och grät... Robin kunde inte hålla sig så han började gråta han med... Och självklart så trillade det en tår ner för min kind oxå när jag såg mina söner så och omfamna varandra.
Malte smög sig fram och kramades han med, han grät inte men var mycket allvarlig och tyst.
Ja vilket ögonblick det var..... det kommer jag aldrig att glömma.
Tyvärr så var Robin tvungen att åka då det tog 2-3 timmar att åka tbx, dom skulle äta på vägen ner.
Vi sa hejdå och gick in.
Cevin gick in på rummet och började lyssna på sin MP3. Det är ett tecken på att han tänker...
Malte satte på tv:n och Disney Channel, då vill inte han bli störd.
Så jag och Jennie tog tag i disken efter maten och lät killarna smälta det som nyss hänt.
Sen tog jag malte med mig in i Cevins rum och vi pratade om Robin. Roliga saker vi gjort osv
Kvällen blev otroligt lugn och dom la sig utan protester. Jag tror dom var psykiskt trötta helt enkelt.
Så nu sover alla mina barn, ja dom som är här hemma. Robin är nog vaken kan jag tänka mig, han har alltid varit en nattuggla.
Själv är jag matt efter dagen, pratade med Hans tidigare och han lovade komma imorgon för han är i Falun då.
Kvällens blogg blev längre än vanligt, är otroligt tacksam för att ni orkat traggla er igenom den.
Många kramar
Nina